Igår började första ridningen efter vinterlovet! Var ganska nervös innan eftersom jag inte visste vilken häst jag skulle ha. Jag mår lätt dåligt av att inte veta och speciellt efter olyckan så har jag bara blivit mer nervös.

Väl uppe så såg jag att jag skulle ha Aspe. En häst jag faktiskt aldrig ridit innan men med tanke på vad andra har sagt och vad jag haft för bild av henne så fick jag en liten panikångest attack... Efter två varv runt stallet och efter att ha släppt lite på känslorna så bestämde jag mig för att klara det! Fick ett litet återfall när jag väl satt uppe på henne och precis innan vi skulle börja skritta men som sagt jag hade bestämt mig och då får det bli så. Ja och efter lektionen kan jag ju försöka beskriva henn och det gör jag med dessa ord: Mysig, speciell, trygg, stabil, pigg och otroligt vänlig. Haha, detta är precis rena motsatsen till vad jag hade beskrivt henne innan jag hunnit sitta upp och känna in mig på henne. Så ja vad ska man säga? Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att fixa det och min kompis Sara sa som hon brukar när jag träffade henne i sadelkammaren, "Vad var det jag sa, det gick ju bra?" Inte första gången jag har hört den meningen från henne ;)