Mamma, jag och Pontus skulle ju ta en ritt ute men när vi väl var ute så ville han inte alls gå. Han började backa och tramsa sig så jag hoppade av och fick leda honom. Han var definitivt inte rädd, han är nästan aldrig rädd så han tramsade bara. Efter ett tag så fick jag fram honom men han stretade emot och stannade gång på gång. Dett bevsade verkligen vilken liten respekt han har för mig! Trodde faktiskt att han hade åtminstånde lite respekt, men nej det var ingenting. När vi sedan vände och skulle gå hem så bara drog han och ville springa hem till maten. Jag, som fortfarande gick på marken, hade det lite jobbigt att få honom att lugna ner sig. Men jag klarade inte av att inte le. För att se honom så glad gjorde mig varm i hjärtat och när han tog ett glädjeskutt så var det bara för gulligt ♥ 

Så framöver blir det mycket träning i naturen från marken för att öka förtroendet och även göra mig säkrare :)