~Annasolsson~

Det behövdes en ledig dag från bloggen igår och jag mår redan lite bättre. Hela veckan har varit en plåga skulle man kunna säga så det blir nog bra med lite helg! 

Nyheter: Jag har gått med i US.
Skitkul! Har haft Linda över mig och frågat i ett antal månader men när jag har mina down-moments så har jag inte velat vara med i US. Så nu har jag äntligen bestämt mig för att joina stora Ungdomssektionen. För er som inte vet det var jag med i MUS som står för Mini Ungdoms Sektionen. Men nu kör vi på stort! Så idag så ska jag på mitt första möte som är US-årsmöte. Är ganska taggad faktiskt. Känner alla som är med på något sätt och det känns bra. 

Förutom det händer det inte så mycket. Pontus ska nog ut imorgon tror jag. Om det inte är för dåligt väder vill säga... Han måste lära sig att kunna lita på mig och det sätts verkligen på prov ute i naturen. Annars får vi jobba lite allmänt inne med att få en framåtbjudning. Blir kul :)

Jo hur ska man försöka förklara det? Själv tyckte jag att det gick skit. När vi var där inne så var det en tjej som hoppade innan mig och hon var nästan klar när jag började rida. När hon hade gått så kom en till tjej som skulle rida. För er som inte vet det då blir jag väldigt nervös när jag vet att någon kan döma mig och kanske rider och tittar på mig hela tiden. När jag precis skulle börja galoppera kom nästa häst in och vips var vi tre inne i ridhuset. Det är precis att det får plats tre hästar som rider där inne och så skulle jag hoppa. Jaa det gick ju jättebra. Hoppen blev helt konstiga, jag hade för långa tyglar, jag var koncentrerad på alla andra runt omkring mig och ja, ni hör ju hur det låter. Själv tycker jag det gick skitdåligt. 

Julia hoppade några språng och kände på honom lite med. Det kändes som det gick bättre för henne än för mig och det gjorde mig inte på bättre humör. Sen kom Pontus gamla ryttare Erica till ridhuset. Hon flyttade till Göteborg i våras så hon är inte hemma så där jättemycket. Egentligen skulle jag hoppat mera för att få en bra känsla men då ville Erica rida en liten stund och hoppa lite. Så ja allt gick verkligen jättedåligt och allt beror på mig :( 

Lite senare så åker jag upp till Pontus tillsammans med en kompis, Julia! Hon har varit uppe en gång tidigare men denna gången ska hon hålla hoppträning för oss. Vet inte riktigt vad hon har planerat men det blir nog bra. Var ju ett tag sen jag hoppade nu. Många i min släkt har varit uppe och provat på så jag har knappt hunnit rida på länge.. Men när jag red en liten stund igår så kändes alert och som att han hade en av sina bra dagar. Hoppas han håller sig likdan tills i eftermiddag. 

En lite mindre rolig sak som har hänt är att Argona, Pontus hästkompis har fått ganska svår kolik! Hon brukar tydligen få det varje säsong när det är riktigt lerigt i hagen. Veterinären var där i alla fall och jag tror dom fick läget under kontroll. Hela stallet var väldigt spänt igår och jag tror att hästarna kände på sig att något inte stod rätt till :( Skickar ett litet krya-på-dig till fina Argona ♥

Mamma, jag och Pontus skulle ju ta en ritt ute men när vi väl var ute så ville han inte alls gå. Han började backa och tramsa sig så jag hoppade av och fick leda honom. Han var definitivt inte rädd, han är nästan aldrig rädd så han tramsade bara. Efter ett tag så fick jag fram honom men han stretade emot och stannade gång på gång. Dett bevsade verkligen vilken liten respekt han har för mig! Trodde faktiskt att han hade åtminstånde lite respekt, men nej det var ingenting. När vi sedan vände och skulle gå hem så bara drog han och ville springa hem till maten. Jag, som fortfarande gick på marken, hade det lite jobbigt att få honom att lugna ner sig. Men jag klarade inte av att inte le. För att se honom så glad gjorde mig varm i hjärtat och när han tog ett glädjeskutt så var det bara för gulligt ♥ 

Så framöver blir det mycket träning i naturen från marken för att öka förtroendet och även göra mig säkrare :)

Dagen igår skulle jag spenderat ute med kameran och min fina fjärrutlösare. Meen istället så satt jag hemma och tittade lite hela dagen på How I Met Your Mother...  Satt även vid pianot ganska länge! Har försökt att lära mig lite låtar ur Twilight vilket inte går speciellt bra. Jag vaknade kvart över ett, så man kan väl säga att jag satt första delen av eftermiddagen vid pianot! Somnade vid fyra ungefär så tyckte jag var värd att få sova ut ordentligt.

Eftersom  jag inte gick ut med kameran igår så får jag väl göra det idag då? Vill jättegärna visa er alla mina fina kläder som jag har haft under de senaste högtiderna. Tänkte även ta lite bilder hos Pontus med om det är bra väder! Ska nog försöka mig på vår första galopp ute. Har faktiskt aldrig galopperat utanför ridbanan och ridhuset vilket känns lite pinsamt eftersm jag haft honom i snart ett år... Så imorgon får det nog bli så även om jag hade tänkt att bara skritta honom en liten kort sväng!

Där Pontus står är det väldigt lugnt. Oftast inte mer än 2 till där uppe samtidigt, vilket är väldigt skönt ibland och mindre roligt ibland. Tex. har jag inte någon kompis att rida ut med vilket är supertråkigt! Men å andra sidan är nästan alltid ridhuset ledigt så på vintern gör det inte så mycket faktiskt. Stallet ligger i Lallerydstrakerna 4 km från JFK. Själva gården tror jag inte har något namn men det lilla området det ligger på heter Eskilstorp så det är just det det får heta, i alla fall här på bloggen.

Hela stallet renoverades för cirka två år sedan och rikitgt fräscht med väldigt bra luft. I stallet finns det runt 20 boxplatser som är relativt stora. Det är bara fem hästar som är inhyrda, resten äger Jens och Kerstin. Det är dom som äger hela gården och har hand om allt runt omkring. Hagarna är stora och bra men när det regnar blir alla hagar helt förstörda så oftast är det bara stora gytjebad... Om det är riktigt hemskt så flyttas Pontus och hans två hagkompisar till rundpaddocken och en liten inhägnad brevid. Det tycker jag är jättebra för det är ju bättre att de kan gå i en mindre hage än att de riskerar att skada sig i den stora.

Ridhuset är cirka 25x50 skulle jag tro! Det är ganska gammalt men ändå väldigt fint och rent. Sen har vi ju också en väldigt fin ridbana. Stor och rymlig och när det är bra väder står det alltid framme hinder av alla olika slag. Lite titthinder och lite vanliga räcken.

Är det något mer ni vill veta är det bara att kommentera på! Tycker ni jag borde gå in lite närmare på hästarna och ge en liten beskrivning så gör jag gärna det :)

Många som bloggar skriver sina mål med deras hästar och vad de vill uppnå. Vissa vill komma runt en clear round bana på 20 cm och andra vill hoppa nationell nivå. Ändå är alla mål något man verkligen vill och det är något man ser fram emot. Att ett mål kan vara så olika men samtidigt lika tycker jag är alldeles speciellt. Ett mål är något man sätter upp själv på SIN nivå, ingen annans. Sen finns det både långsiktiga och kortsiktiga mål. Att försöka nå ett mål långt borta är inte omöjligt. Under tiden sätter du upp nya mål som du vill klara på vägen till det du verkligen vill. Alltså så är målen som en liten resa. Tänk att du ska från Skåne upp till Luleå med tåg. Du åker inte alltid hela vägen direkt utan att stanna upp. Varje hållplats är ett delmål till det stora. Utan dom kommer du ingenstans. Föreställ dig att tåget som du sitter på fortfarande är i Skåne, du kan inte se Luleå men du kan se många andra av hållplatserna på vägen. Med tiden kommer du längre och längre fram och du åker förbi en efter en. På en station får tåget ett litet fel på elledningarna. Detta stopp ses som att du kanske inte klarar av målet direkt. Men någon gång kommer tåget ge sig av. Därför måste man kämpa. Allt är inte en dans på rosor! Men någon gång i framtiden kanske efter ett stopp eller flera stopp, efter hundratals av hållplatser och efter en lång tid kommer du fram till Luleå. Du har nått ditt mål. Efter hand kan man ändra sina mål. När du sitter i din vagn så kanske du kommer på att du inte längre vill till Luleå utan du vill längst upp i Sverige. Därför måste en del av dina mål vara flexibla, det blir inte alltid som man tänker sig. Ofta händer det något som kan ändra allt. Du kan bli sjuk eller vad som helst! Men det viktiga är bara att kämpa.

Mitt mål kan ses som lite konstigt... Inom dressyren så vill många lyckas få hästen i en fin form och att den ska kunna sluta, öppna och allt var det heter... Mitt och Pontus mål detta året är att ha KUL! Han är gammal och tycker det är tråkigt. Då vill jag inte traggla runt i ridhuset för att få honom att jobba perfekt. Visst skulle det vara jätteroligt om han tyckte det var kul att arbeta men så är inte fallet. Vi kommer bara hitta på roliga banor, ta många andningspauser och mysa så mycket vi kan! Ibland kan jag bara sakta av, släppa stigbyglarna och bara sitta där. När jag driver honom går han ALLTID direkt fram till mamma. Där kan vi stå i 20 minuter och bara prata, mysa och pussa på världens finaste ponny. Tack vare honom har mamma funnit hästintresset lite mer och hon vill engagera sig i det. Och vem är en bättre läromästare än Pontus? Om jag inte gör rätt gör inte han det heller. Om jag inte skärper mig så skärper sig inte han heller och om jag inte peppar honom med uppmuntrande ord, klappar på halsen och vilopauser så peppar han inte mig att fortsätta arbeta på den där tråkiga volten! Tillsammans är vi oslagbara. Visst är han en tjugoårig utarbetad ridskolehäst men kan kan han och om han vill så gör han det. 

Enligt Pontus så är det bara en lång och lugn skogstur som han riktigt kan njuta av. Eller att han betar i hagen medan jag sitter på hans varma rygg. De stunder är de bästa som finns och jag älskar verkligen den här ponnyn över allt annat! Vi ska klara allt tillsammans om det nu skulle vara att komma över en bana som ligger på 60 cm eller att rida ett skitkul dressyrprogram och skratta när vi inte lyckas riktigt som vi tänkt oss. Att få Pontus i form ÄR svårt det har jag fått intygat från både min tränare och flera andra som ridit honom. Jag som inte ridit mer än i 3år tycker det är svårt när hästen inte ger med sig och jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Men det viktigaste är att han få röra på sig. Innan var han knappt igång under ett år.. Det ska det bli ändring på! Jag har nu lagt upp en bra plan tillsammans med min tränare hur jag ska träna upp honom. Jag kommer rida för henne någon gång i månaden och sedan ha hjälp av min bästa coach Frida! Tror jag ska be lite annat folk om hjälp så jag lär mig ännu mer från olika duktigare ryttare. I hoppningen som jag har varit grymt osäker på tycker jag nu är ganska roligt! Så ja, det känns bra just nu och jag vet att det kommer bli bra tillsammans.

Igår hos min käre ponnyvän, gick det bara sååå bra. Och när jag säger att det gick bra så går inte Pontus i form, han går inte på tygeln och jobbar inte med bakbenen speciellt aktivt. När ett ridpass går bra så har vi roligt, leker fram i ridhuset och bara känner hur det flyter på. Men igår så hade jag mina hörlurar i öronen och lyssnade på musik hela passet. Bad mamma ta fram ett hinder på ena långsidan. Hade väl egentligen tänkt att bara hoppa lite på typ 40 cm så jag kunde få upp mitt självförtroende i hoppningen. Men när jag väl hade börjat ville jag inte sluta hoppa, haha! 

Så vi fortsatte uppåt ett antal skutt. När jag sedan trodde vi var på typ 55-60 så hade vi redan hoppat 65! Hoppade ett antal gånger på 65 för att verkligen hitta tillbaka. Ett skutt bara flög hästis över och drog mig näsatn ur sadeln hahaha... Men ja det kändes helt asbra eftersom jag haft det ganska jobbigt att hoppa innan pågrund av min rädsla, men nu är vi på G och fy sjutton vad det känns bra. Pontus var verkligen lyrisk och ville bara hoppa, hoppa och hoppa, söt hest! Till och med jag tyckte det var riktigt roligt. Mer sånt tack! Så nu har vi alltså hittat våran grej som vi ska "satsa" på. Helt oväntat :)

Foto: Julia
Jag: 
Hjälm-CRW/Hööks
Väst: CRW/Hööks

Ridbyxor: Charlies
Ridstövlar: Supreme High Rider

Pontus:
Sadel-Specialgjord
Träns- ?
Pannband-Charlies
Schabrak-Hööks

Men hej!

Mitt namn är Anna Linnéa Olsson och jag fyller år dagen innan nyårsafton, vilket innebär att jag alltid har varit den yngsta i klassen. Nu är jag då (snart) 13 år och har rdit i 3 år (började hösten 2009). I stallet är jag ca 4 ggr i veckan och gör allt möjligt där uppe. 1 gång i veckan rider jag på ridskola i en I-II på fredagar för att lära mig. Utöver det rider jag min medryttarhäst Pontus 2 ggr i veckan. I stallet när jag inte rider är jag med mina underbara kompisar som alltid står vid min sida. Bland annat tittar vi på andra ridlektioner eller bara går runt och pratar/flamsar. 

Pontus är en Irlänsk import som stod på ridskolan innan han fick diagnosen deppression. Han trivdes inte med mycket folk om kring sig så han blev då köpt av två familjer. Men den ena familjen drog sig ur och sedan dess är han ägd av familjen Dicander. Dottern rider honom inte längre så nu mer är det pappan i familjen som rider. Men eftersom han är ute och reser mycket så hinner han inte rikitigt med Pontus. Därför rider jag honom på måndagar och söndagar! Är sjukt tacksam över att jag fick ta hand om mysiga ponnyn Ponte :) 

Det här med bloggen tar jag inte alls seriöst för jag orkar verkligen inte skriva fingrarna av mig.
Lite smått och gott om oss som kanske gav en liten inblick över vi har det!