Salta Salta, SALTA

Igår hos min käre ponnyvän, gick det bara sååå bra. Och när jag säger att det gick bra så går inte Pontus i form, han går inte på tygeln och jobbar inte med bakbenen speciellt aktivt. När ett ridpass går bra så har vi roligt, leker fram i ridhuset och bara känner hur det flyter på. Men igår så hade jag mina hörlurar i öronen och lyssnade på musik hela passet. Bad mamma ta fram ett hinder på ena långsidan. Hade väl egentligen tänkt att bara hoppa lite på typ 40 cm så jag kunde få upp mitt självförtroende i hoppningen. Men när jag väl hade börjat ville jag inte sluta hoppa, haha! 

Så vi fortsatte uppåt ett antal skutt. När jag sedan trodde vi var på typ 55-60 så hade vi redan hoppat 65! Hoppade ett antal gånger på 65 för att verkligen hitta tillbaka. Ett skutt bara flög hästis över och drog mig näsatn ur sadeln hahaha... Men ja det kändes helt asbra eftersom jag haft det ganska jobbigt att hoppa innan pågrund av min rädsla, men nu är vi på G och fy sjutton vad det känns bra. Pontus var verkligen lyrisk och ville bara hoppa, hoppa och hoppa, söt hest! Till och med jag tyckte det var riktigt roligt. Mer sånt tack! Så nu har vi alltså hittat våran grej som vi ska "satsa" på. Helt oväntat :)

Höst hästen


Foto: Julia
Jag: 
Hjälm-CRW/Hööks
Väst: CRW/Hööks
Ridbyxor: Charlies
Ridstövlar: Supreme High Rider

Pontus:
Sadel-Specialgjord
Träns- ?
Pannband-Charlies
Schabrak-Hööks

Lilla jag bakom en stor skärm

Men hej!

Mitt namn är Anna Linnéa Olsson och jag fyller år dagen innan nyårsafton, vilket innebär att jag alltid har varit den yngsta i klassen. Nu är jag då (snart) 13 år och har rdit i 3 år (började hösten 2009). I stallet är jag ca 4 ggr i veckan och gör allt möjligt där uppe. 1 gång i veckan rider jag på ridskola i en I-II på fredagar för att lära mig. Utöver det rider jag min medryttarhäst Pontus 2 ggr i veckan. I stallet när jag inte rider är jag med mina underbara kompisar som alltid står vid min sida. Bland annat tittar vi på andra ridlektioner eller bara går runt och pratar/flamsar. 

Pontus är en Irlänsk import som stod på ridskolan innan han fick diagnosen deppression. Han trivdes inte med mycket folk om kring sig så han blev då köpt av två familjer. Men den ena familjen drog sig ur och sedan dess är han ägd av familjen Dicander. Dottern rider honom inte längre så nu mer är det pappan i familjen som rider. Men eftersom han är ute och reser mycket så hinner han inte rikitigt med Pontus. Därför rider jag honom på måndagar och söndagar! Är sjukt tacksam över att jag fick ta hand om mysiga ponnyn Ponte :) 

Det här med bloggen tar jag inte alls seriöst för jag orkar verkligen inte skriva fingrarna av mig.
Lite smått och gott om oss som kanske gav en liten inblick över vi har det!