Visste ni att jag var "medryttare" på en annan ponny innan Pontus? 

Denne ponny hette Berlion Womblebeat och var min kompis Rebeckas foderhäst. Nosis (som han kallades) var en sockersöt d-ponny som var en perfekt dressyrläromästare. På provridningen så var vi i det stora ridhuset och ja, det var första gången jag satt på denna ponny. Började skritta lite men helt plötsligt så börjar han trava och innan jag visste det så var vi redan i full galopp. Hade verkligen ingen kontroll och vi bara fllög runt varv efter varv. Efter ett antal många varv så saktar han av till trav och jag bara tar tag i tyglarna och då började han galoppera igen. Men efter några meter så kommer min kompis och får tag i tygeln vilket blir att det blir ett väldigt häftigt stopp och jag flyger av... Var väl lite chockad om man säger så, haha! Bad Rebecka rida honom lite så han skulle lugna ner sig. Hon visade lite hur jag skulle göra om han började hålla påoch jag lärde mig lite mer.

Efter ett tag satt jag upp igen och hon ledde mig så jag kunde få hjälp ifall han började gå iväg. Vi skrittade bara, men det var första gången jag satt på en ponny som lydde mig så himla bra och gick så sjukt fint. Rebecka berättade att han gick superfint och att han jobbade i form. På den tiden visste jag ju inte riktigt vad att gå i form var men det lät bra och jag var sjukligt nöjd med mig själv. Jag fick göra skänkelvikningar, öpnna, sluta och allt bara flöt på. Det var första och näst sista gången jag red honom.

Sista gången jag red honom så skrittade jag bara medans Rebecka longerade. Mest för att jag skulle känna av lite så det kändes bra. Då visste jag inte att det var sista gången jag satt på hans rygg. Några veckor senare åkte han.