Igår hos min käre ponnyvän, gick det bara sååå bra. Och när jag säger att det gick bra så går inte Pontus i form, han går inte på tygeln och jobbar inte med bakbenen speciellt aktivt. När ett ridpass går bra så har vi roligt, leker fram i ridhuset och bara känner hur det flyter på. Men igår så hade jag mina hörlurar i öronen och lyssnade på musik hela passet. Bad mamma ta fram ett hinder på ena långsidan. Hade väl egentligen tänkt att bara hoppa lite på typ 40 cm så jag kunde få upp mitt självförtroende i hoppningen. Men när jag väl hade börjat ville jag inte sluta hoppa, haha! 

Så vi fortsatte uppåt ett antal skutt. När jag sedan trodde vi var på typ 55-60 så hade vi redan hoppat 65! Hoppade ett antal gånger på 65 för att verkligen hitta tillbaka. Ett skutt bara flög hästis över och drog mig näsatn ur sadeln hahaha... Men ja det kändes helt asbra eftersom jag haft det ganska jobbigt att hoppa innan pågrund av min rädsla, men nu är vi på G och fy sjutton vad det känns bra. Pontus var verkligen lyrisk och ville bara hoppa, hoppa och hoppa, söt hest! Till och med jag tyckte det var riktigt roligt. Mer sånt tack! Så nu har vi alltså hittat våran grej som vi ska "satsa" på. Helt oväntat :)