Många som bloggar skriver sina mål med deras hästar och vad de vill uppnå. Vissa vill komma runt en clear round bana på 20 cm och andra vill hoppa nationell nivå. Ändå är alla mål något man verkligen vill och det är något man ser fram emot. Att ett mål kan vara så olika men samtidigt lika tycker jag är alldeles speciellt. Ett mål är något man sätter upp själv på SIN nivå, ingen annans. Sen finns det både långsiktiga och kortsiktiga mål. Att försöka nå ett mål långt borta är inte omöjligt. Under tiden sätter du upp nya mål som du vill klara på vägen till det du verkligen vill. Alltså så är målen som en liten resa. Tänk att du ska från Skåne upp till Luleå med tåg. Du åker inte alltid hela vägen direkt utan att stanna upp. Varje hållplats är ett delmål till det stora. Utan dom kommer du ingenstans. Föreställ dig att tåget som du sitter på fortfarande är i Skåne, du kan inte se Luleå men du kan se många andra av hållplatserna på vägen. Med tiden kommer du längre och längre fram och du åker förbi en efter en. På en station får tåget ett litet fel på elledningarna. Detta stopp ses som att du kanske inte klarar av målet direkt. Men någon gång kommer tåget ge sig av. Därför måste man kämpa. Allt är inte en dans på rosor! Men någon gång i framtiden kanske efter ett stopp eller flera stopp, efter hundratals av hållplatser och efter en lång tid kommer du fram till Luleå. Du har nått ditt mål. Efter hand kan man ändra sina mål. När du sitter i din vagn så kanske du kommer på att du inte längre vill till Luleå utan du vill längst upp i Sverige. Därför måste en del av dina mål vara flexibla, det blir inte alltid som man tänker sig. Ofta händer det något som kan ändra allt. Du kan bli sjuk eller vad som helst! Men det viktiga är bara att kämpa.

Mitt mål kan ses som lite konstigt... Inom dressyren så vill många lyckas få hästen i en fin form och att den ska kunna sluta, öppna och allt var det heter... Mitt och Pontus mål detta året är att ha KUL! Han är gammal och tycker det är tråkigt. Då vill jag inte traggla runt i ridhuset för att få honom att jobba perfekt. Visst skulle det vara jätteroligt om han tyckte det var kul att arbeta men så är inte fallet. Vi kommer bara hitta på roliga banor, ta många andningspauser och mysa så mycket vi kan! Ibland kan jag bara sakta av, släppa stigbyglarna och bara sitta där. När jag driver honom går han ALLTID direkt fram till mamma. Där kan vi stå i 20 minuter och bara prata, mysa och pussa på världens finaste ponny. Tack vare honom har mamma funnit hästintresset lite mer och hon vill engagera sig i det. Och vem är en bättre läromästare än Pontus? Om jag inte gör rätt gör inte han det heller. Om jag inte skärper mig så skärper sig inte han heller och om jag inte peppar honom med uppmuntrande ord, klappar på halsen och vilopauser så peppar han inte mig att fortsätta arbeta på den där tråkiga volten! Tillsammans är vi oslagbara. Visst är han en tjugoårig utarbetad ridskolehäst men kan kan han och om han vill så gör han det. 

Enligt Pontus så är det bara en lång och lugn skogstur som han riktigt kan njuta av. Eller att han betar i hagen medan jag sitter på hans varma rygg. De stunder är de bästa som finns och jag älskar verkligen den här ponnyn över allt annat! Vi ska klara allt tillsammans om det nu skulle vara att komma över en bana som ligger på 60 cm eller att rida ett skitkul dressyrprogram och skratta när vi inte lyckas riktigt som vi tänkt oss. Att få Pontus i form ÄR svårt det har jag fått intygat från både min tränare och flera andra som ridit honom. Jag som inte ridit mer än i 3år tycker det är svårt när hästen inte ger med sig och jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Men det viktigaste är att han få röra på sig. Innan var han knappt igång under ett år.. Det ska det bli ändring på! Jag har nu lagt upp en bra plan tillsammans med min tränare hur jag ska träna upp honom. Jag kommer rida för henne någon gång i månaden och sedan ha hjälp av min bästa coach Frida! Tror jag ska be lite annat folk om hjälp så jag lär mig ännu mer från olika duktigare ryttare. I hoppningen som jag har varit grymt osäker på tycker jag nu är ganska roligt! Så ja, det känns bra just nu och jag vet att det kommer bli bra tillsammans.